Hmm... Hur var det nu igen?
Jag har sett en tendens hos mig som bygger på motsatser, tvärtom-grejen. Alltså om jag är pepprad och taggad inför ett seminarium eller en dansklass (eller liknande) så blir det ofta inte alls bra, inte alls som jag tänkt mig (exakt vad som hände idag). Men om jag åt andra sidan tänker att något ska bli tråkigt och är otaggad så blir det oftast roligt! Är det så man ska tänka? Att ha låga förväntningar så att det bara kan bli bättre? Det känns ju helt sjukt. Man (jag) ska gå runt och förvänta mig det sämsta, för då kan det bara bli bättre! Men säger man inte något om att "det blir som man förväntat sig"? Men jag lever ju i den här tvärtom-världen så...
Jag har tänkt på detta tidigare, men efter dagens seminarium blev det aktuellt igen.
(Bilden ovan är tagen på Universitetet tidigare i höstas)